1986, nio år gammal började jag träna karate i Västerås. Det fanns inte mycket att välja på i kampsportens värld på den tiden, så det blev karate. Jag drogs till själva fighten, det fysiska och tekniska samt psykologin i kampen. Ju snabbare och ju mer teknisk sport desto bättre.
Tretton år i karatelandslaget
Tre/fyra år efter påbörjad träning vann jag för första gången sveriges största ungdomstävling (Kodomo Cup) i det som kallas ”kumite” (sparring/fighting). Några år senare, 16 år gammal blev jag antagen till svenska karate-landslaget efter att jag vunnit mitt första SM 1992. Därefter tävlade jag några varv runt jorden och representerade svenska landslaget i 13 år fram till 2004. Sista tävlingen med karatelandslaget blev antingen Europamästerskapet i Moskva eller en av Golden Leuge-tävlingarna Dutch Open. Konditionsmässigt var jag på topp det året.
Utöver tävling med karatelandslaget samma år, så vann jag Europamästerskapet för tredje gången inom stilen ”Wado-Ryu” samt SM. Brons på US Open kan också ha varit samma år eller 2005. Minns inte och medaljen ligger i en packlåda i något förråd på gården :).
Allt har sin tid
Efter min tid i karatelandslaget fram till 2004 så minskade jag på träningsdosen successivt men hann med några internationella tävlingar innan jag ”helt slutade” tävla, åtminstone på vanlig rutin. Två VM inom stilen Wado-Ryu hann jag med dels i Dallas 2005 och i Portugal 2007. Många år därefter testade dagsformen igen, vilket blev på SM 2012, som resulterade i ett silver. Om det är min sista SM-medalj eller inte har jag många år på mig att bestämma ;).
Eftertanke
Jag har tävlat mot de bästa, vunnit och förlorat. Allt har sin tid, för alla. I efterhand kan jag tycka att jag borde fortsatt några år till med tanke på den form jag var i 2004. Beslutet om att hoppa av karate-landslaget var dock rätt av flera andra skäl i den tidpunkten. Med så många år i en väldigt fokuserad livsstil, så är det omöjligt att förstå hur bra eller dålig man egentligen är, jämfört mot sig själv. Inte förrän många år efter min tid i landslaget kunde jag uppskatta och förstå mina kvalitéer.
Meriter
I många år har jag haft min lilla meritsamling nedpackad i flyttlådor, men för att behålla minnet visuellt så packade jag upp och knäppte bilden ovan. Oftast så är det de små medaljerna som är av ett ”högre merit-värde”. Ett exempel är ”Stora grabbars & tjejers märke” som utdelas efter vissa meritkriterier och därefter beslut från Svenska karate-förbundsstyrelsen. Man ska minst ha ”15” poäng, där 1 poäng exempelvis är SM-silver eller Junior-EM-brons. VM-brons motsvarar 5 poäng osv. Inga ”stil-tävlingar” räknas (exempel på stilar är Wado-Ryu, Shotokan, Shito-Ryu m.fl.).
På frågan vilken merit jag värderar högst
Svaret på den här frågan är inte självklar, för det har funnits tävlingar då jag presterat riktigt bra utan att hamna på pallen. Tvärtom finns det också resultat jag knappt minns fast jag stod överst på pallen. Mycket handlar om vilka fighters jag mött på respektive tävling, storlek på tävling, vad som står på spel om egen insats, förutsättningar osv.
”Visa-mer”
Öppna tävlingar
”Öppna tävlingar” som t.ex. Finnish Open kan i princip vara lika svåra att vinna som ett EM. De flesta av världens bästa karate-fighters håller till i Europa och det kan innebära att de också deltar på olika ”öppna tävlingar”. Apropå att prestera bra men ändå inte ”meritmässigt” göra märkvärdigt ifrån sig så minns jag just ett tillfälle som var Finnish Open. Där slog jag ut flera fighters från världseliten, bland andra Michael Braun från Frankrike. Resultatet blev ett brons. Inte mycket för världen, men en tuff tävling med många världsmeriterade fighters.
Junior EM
För att återkoppla till en merit jag värderar högt så kommer jag varje gång tillbaka till junior EM. Små marginaler avgör oftast på dessa tävlingar. Jag förlorade med två poäng om jag inte minns fel, mot Michael Braun (som jag senare fick revansch mot på Finnish Open). Michael gick till final och vann, och jag fick ”återkvala”. Hamnade slutligen i en match om bronset. När det var ca 30 sekunder kvar, så låg jag under med 4 poäng, men lyckades i en väldigt intensiv match jobba mig upp till en poängs ledning. På sekunden avslutade jag med att kicka ner motståndaren så han ramlade bakåt på mattan, sittandes. Slutsignalen gick och jag vann bronset. Det var stort jubel och en otrolig känsla med tanke på vändningen i det läget.
Liknande scenarion uppstod på Golden League-tävlingen Dutch Open 2004, men förlorade istället på marginalen mot Turkiet och fick nöja mig med en delad fjärde plats.
Tävlingsminnen
Många tävlingsminnen har jag samlat på mig genom åren, inte bara från tiden i landslaget utan också från tiden ”före och efter”. Minns känslan av ”oslagbar form” från några tävlingar, där det både resulterat i bra resultat (VM brons (Wado-Ryu)) och även ordentligt bakslag – VM (Wado-Ryu) i Dallas 2006. Till VM i Dallas är jag i en väldigt bra form trots två er efter avhoppet från landslaget. Dag 1 tävlar vi i lag och det går bra fram tills vi möter Venezuela. Jag möter han som vinner VM i -75 kg dagen därpå, men råkar samtidigt ut för en ordentlig sträckning i magmuskeln. Trots det fightas vi vidare men förlorar i laget kort därefter.
Dag 2 var det dags för individuella tävlingar och jag skulle i vanlig ordning tävla i -70 kg ( vägde in på 68 kg vilket var rekordlågt för att vara mig). Hur jag än försökte lindra smärtan så kunde jag inte röra överkroppen pga sträckningen. Var tvungen att kasta in handduken, vilket är extra tråkigt vid tillfällen då formen är riktigt bra på en sådan stor tävling. Undrar förstås hur det skulle ha gått för mig om jag inte blev skadad, och hur det hade gått för mig om jag hade fortsatt med landslaget några år till, eftersom jag var i min fysiska topp när jag hoppade av. Mycket kan man fundera över, men skäl finns det till det mesta, och bra skäl har jag oftast haft. Det var dags för nästa kapitel i livet.
”Visa-mindre”
Meritförteckning
Här följer en liten lista av ett urval meriter – de jag kan tycka är nämnvärt. Har även räknat in några meriter från min tid som junior. Jag har tävlat i – 65kg, -70kg, -75kg, – 80 kg, -84 kg, öppen klass och lag – alla dessa kategorier är inräknade!
| Guld | Silver | Brons | |
|---|---|---|---|
| Världsmästerskap (Wado-Ryu) | 1 | ||
| Europamästerskap (Wado-Ryu) | 3 | ||
| Europamästerskap (Junior) | 1 | ||
| Stora grabbars och tjejers märke | |||
| USA Open | 1 | ||
| Chicago Classic | 1 | ||
| Scandinavian Open | 1 | 2 | |
| Scandinavian Classic Open | 1 | ||
| British Open (Lag) | 1 | ||
| Danish Open | 4 | 1 | 1 |
| Nordic Championships (Lag) | 1 | ||
| Budo Nord Karate Open World Cup | 1 | ||
| International Liven Cup | 1 | ||
| Finnish Open | 2 | 1 | 2 |
| Jonkoping Open | 1 | ||
| Swedish Open | 1 | 1 | 1 |
| Svenska Mästerskapen (Junior & Senior) | 10 | 6 | 5 |
| Swedish International Karate Open Camp | 1 |
Filmklipp Karatematcher
Några av tävlingarna som det finns klipp på i videon intill här är SM, EM, British Open och Dutch Open. En röd markering visar vem som är jag i respektive fight.
Några länkar från menyn:
Målningar
Oljemåleri är den nisch inom målerikonsten som fångat min fullständiga närvaro sedan många år tillbaka. Det mesta är förstås kul men oljemåleriet känns fortfarande obegränsat. Min utvecklade konststil har formats genom disciplin och passion och lär så fortsätta tills mina dagar är räknade – min nästa målning är lika kul att påbörja varje gång! När jag fotat någon av mina målningar så kommer de hamna här
Foto & Digital Konst
Här har jag samlat en mix av fotografier som redigerats väldigt lite, samt de ambitiöst redigerade foton som kanske mer ska ses som ”digital konst”.
Garip
Konst & Passion, Måleri & Fotografering – det summerar mest vad Garip Jensen handlar om. Via denna sida kan ni läsa lite mer om måleri- och fotokonsten, samt när jag skapar en målning på ca 500 kvm. Ni kan också läsa om mina 13 år i karate-landslaget, med videoklipp från karatetävlingar världen över. En lista med ett urval meriter finns också att skåda.
Bonusgalleri – Island
Island är en naturfotografs oändliga universum av fantastisk natur. Berg och häftiga dalar. vattenfall efter vattenfall i storslagna landskap med otrolig grönska. Jag bestämde mig för att göra en fotoresa. Se urvalet foton från platser som Glymur, Thorsmörk, Gullfoss, Skogafoss och Seljalandsfoss.
Bonusgalleri – Norrland
Jag har varit på väldigt många platser i världen, så långt bort man kan komma från Sverige, just för att uppleva sevärdheter och fånga intryck. Det var dags att upptäcka mer av Sverige, framförallt norrut. Eftersom jag knappt varit norr om Sundsvall, så bestämde jag mig för en fotoresa med ”kärleken”. Vi sicksackade från Söderhamn till Gäddede, via Fulufjället och Njupeskär i norra dalarna. Slutdestinationen Gäddede, nära gränsen mot Norge, blev också nära på en överdos av fantastisk natur! Gömda platser som Brakkåfallet tappade vi hakan över – ”är det här verkligen Sverige”!? Det var så bra att vi åkte dit ännu en gång. Fantastiska vattenfall, bäckar och storslagen natur blev några sevärdheter samlade, och vi några minnen rikare.
